Förra veckan deltog jag i en konferens på Gotland. Inte en sån där klassisk med plastnamnskyltar, kalla konferensrum och stela powerpoints. Utan en som verkligen kändes. Som fick mig att tänka till – inte bara som sjuksköterska utan som människa.

Det var en hållbarhetskonferens med fokus på vårdens framtid. Men lika mycket som ämnet inspirerade, så gjorde platsen det. Gotland, med sin karga skönhet, havets närvaro och stillheten utanför turistsäsongen, blev den perfekta platsen att reflektera.

En plats för möten med mening
Konferensen hölls på en ekologisk gård en bit utanför Visby. Allt var genomtänkt – från maten till elförsörjningen. Solceller på taket. Lokala råvaror till lunch. Kaffet serverades i riktiga koppar, inte engångsmuggar.

Det gav ett lugn. Ett slags fokus som jag sällan upplever på liknande sammankomster. Istället för stress och intryck fick vi tid. Tid att lyssna, samtala och fundera.

Mellan föreläsningarna kunde vi ta en kort promenad bland tallarna. Några av oss satt tysta i solen. Andra fortsatte samtalen från salen med havet som bakgrund.

Det slog mig hur mycket platsen faktiskt påverkar hur vi tar in kunskap. Jag kände mig mer öppen. Mer mottaglig. Mer närvarande.

När naturen blir en del av upplevelsen
Gotland har något särskilt. Ljuset. Tystnaden. Luften. Det är en ö som både utmanar och bjuder in.

På kvällen gick jag en kort vandring längs kusten med ett par kollegor. Vi pratade om barn, jobb och oro för framtiden. Men också om hopp. Om vad vi faktiskt kan påverka. Hur små steg – både i arbetet och hemma – kan göra skillnad.

Att ha en konferens i en sådan miljö gör att innehållet landar djupare. Det blir inte bara prat. Det blir upplevelse.

Om du får chansen att åka på konferens till Gotland – ta den. Och välj gärna en som vågar tänka lite annorlunda. Som tar in naturen, platsen och tystnaden. Det gör något med oss. Och i en tid där vi rusar fram, behövs just det kanske allra mest.